Indexsparandets logik är brutal

Logiken bakom index- eller så kallad passiv investeringsstil är i sin enkelhet brutal. Så till den milda grad att till och med världens mest framgångsrika “aktiva” investerare är känd för sin passiva, långsiktiga investeringsstil, i företag med vissa egenskaper, och då med hjälp av hävstång.

Kort repetition

Man brukar tala om aktiv förvaltning, där du eller din portföljförvaltare aktivt försöker gissa vilka aktier som kommer att prestera bättre än andra, och så kallad “passiv” investeringsstil, där man investerar i alla de aktier som finns i ett visst index utan desto mer betänkligheter.

I det första fallet är investeringskostnaderna betydligt högre än i det senare. Indexfonder kan till och med vara kostnadsfria, medan de årliga avgifterna i en aktiv förvaltning kan uppgå till över två procent, plus de kostnader som uppstår från värdepappershandel.

Kostnader är motsatsen till avkastning

Kostnader äter upp avkastning. Två procents årliga kostnader kommer att äta upp hälften av din avkastning på trettio år, ifall aktiemarknadens förväntade genomsnittliga avkastning är sju procent per år.

Men med aktiv förvaltning uppnår man ju en högre avkastning, eller hur?

Den genomsnittliga årliga avkastningen på aktiemarknaden motsvarar den av alla investerare erhållna genomsnittliga årliga avkastningen. Före kostnader. Lägger du till kostnaderna, kommer tre fjärdedelar av alla investerarna att förlora till marknadsavkastningen. Den dyrare aktiva investeringsstilen är därför generellt sett inte lönsam.

Risk med aktivitet

Aktivitet medför också en risk om att du får en sämre avkastning än aktiemarknaden. Genom att minimera kostnader nära noll och investera i index, vet du redan idag att din investering kommer att ligga i den översta kvartilen om till exempel tjugo år.

Genom att betala noll vet du att det kommer att gå bra. Genom att betala höga kostnader kan det gå ännu bättre, men det är osannolikt. Statistiskt förlorar du mot index med 75 procents sannolikhet. Dessutom finns det risk för att det går riktigt dåligt eftersom du inte på förhand kan veta om den aktiva förvaltningen lyckas.

Kasino och aktiemarknader

Aktivt placerande jämförs ibland med kasinospel. Man hoppas och håller tummarna, men statistiskt förlorar de som hoppas i det långa loppet. Kasinoverksamhet är ju extremt lönsamt av en god anledning. Det är i praktiken en licens att trycka pengar.

Det finns dock lägen då aktivitet har sin plats både på casino och aktiemarknaden. I poker kan du vara mer skicklig än andra. Detsamma gäller för portföljförvaltare på ineffektiva tillväxtmarknader. Men spelautomater och effektiva aktiemarknader brukar slå även de skickligaste i det långa loppet.

Mervärde?

Dock finns det etablerad akademisk forskning som pekar på egenskaper i företag och aktier som skapar mervärde och bättre avkastning. Dessa inkluderar billiga småbolag, momentum (dvs. trendande aktiekursutveckling), och investeringar i företag med lågt beta och stabil avkastning med hjälp av hävstång.

Dessutom är det generellt sett lönsamt att utnyttja skatteförluster och megatrender, som ju i princip är ett slags “kollektiva momentum”. Med undantag för skatteförluster handlar det dock alttid om akademiskt verifierade objektiva fenomen, snarare än enskilda investeringar.

Alla bevisligen lönsama strategier kan indexeras. Det handlar egentligen bara om att göra smartare index. Än så länge finns det dock ingen indexfond som beaktar alla ovan listade egenskaper. I investeringsstilarnas djungel lönar det sig dock alltid att beakta verifierade lönsamma fenomen och framför allt indexinvesterandets brutala logik.