Arvsplacering – på en gång i aktier eller månadssparande?

För privata investerare rekommenderas i allmänhet en tidsmässig diversifiering av investeringarna. Om du får ett arv, säljer ditt företag eller vinner på lotto kan det plötsligt finnas betydligt mer pengar på ditt bankkonto än du behöver för många år.

Då är frågan om det lönar sig att investera arvpengarna allt på en gång eller i flera varv under en längre tid? Den senare rekommenderas ofta för privatinvesterare.

Tanken är att minska risken med timing vad gäller investeringar. Om värdepappren köps gradvis kommer de sannolikt att köpas både billigt och dyrt, vilket sannolikt kommer att leda till att det genomsnittliga anskaffningspriset blir rimligt.

Om man väljer det här alternativet lönar det sig att åtminstone göra upp en enkel investeringsplan. Det kan till exempel vara så här: köp aktier för 10 000 euro i månaden tills tillgångarna har placerats.

En sådan plan fungerar på två sätt. För det första uppmuntrar det investeraren till handlingar. Dessutom uppmuntrar den till att fortsätta köpa aktier även när man är minst sugen på att köpa dem. Uppmuntran behövdes till exempel på 2009 års botten.

Det var då finanskrisen ledde till ett kursfall och en lång - om än tidvis gropig - kursuppgång.

Du kan lyssna på den här artikeln på Nordnet Suomi Spotify-kanalen på finska .

Längre investeringstid + mindre kontanter = bättre avkastning.

Det amerikanska finansbolaget Northwestern Mutuals beräkningar uppmuntrar dock till att utan dröjsmål investera arvspengarna på värdepappersmarknaden om målet enbart är att uppnå bästa möjliga avkastning.

Rekommendationen bygger på två faktorer.

För det första lönar det sig att ha så lite kontanter i portföljen som möjligt och under så kort tid som möjligt, eftersom de inte ger någon avkastning alls. Dessutom lönar det sig att förlänga placeringstiden så mycket som möjligt så att innehaven hinner växa ränta på ränta på värdepappersmarknaden så länge som möjligt.

Med andra ord är tiden enligt denna uppfattning en viktigare faktor med tanke på avkastningen än till vilket pris värdepapperen i portföljen förvärvas.

Finansbolagets synpunkter baserar sig på avkastningsdata från den amerikanska aktie- och obligationsmarknaden under åren 1950-2020. Bolaget har räknat ut deras avkastning för de tioårsperioder som rullar framåt varje månad.

I jämförelsen användes två portföljer på en miljon dollar, varav innehaven i den ena placerades på aktie- och obligationsmarknaden genast i början av en placeringstid på tio år. Den andra portföljens tillgångar investerades i 12 lika stora delar under det första året. Med andra ord innehöll den sistnämnda portföljen kontanter under nästan hela det första investeringsåret.

Enligt finansbolagets beräkningar är det 75 procents sannolikhet att avkastningen ökar om tillgångarna placeras i aktier och obligationer i början av investeringstiden. Analytikerna undersökte också hur allokeringen av investeringar påverkar resultaten. Med allokering avses en uppdelning av placeringar i olika tillgångsklasser.

Marscordningen förblev densamma, oavsett allokering. Om alla tillgångar i portföljen hade placerats på aktiemarknaden ledde en engångsplacering i genomsnitt till en kumulativ avkastning som var 15 procent högre än placeringen av tillgångarna under en längre tid. Om 60 procent av tillgångarna i portföljen hade placerats i aktier, det vill säga 40 procent i obligationer, var motsvarande siffra 11 procent.

Det är också viktigt hur det känns att investera.

Northwestern Mutuals beräkningar antar att investeraren följer sin investeringsplan på ett disciplinerat sätt i tio år. Detta antagande är värt att notera, eftersom det inte finns någon garanti för att investeraren kommer att göra det.

Det kan vara avgörande hur det känns för investeraren att följa investeringsplanen.

Tänk till exempel på en investerare som nyligen har satt in sina arvspengar och köpt aktier för 100 000 euro. Om aktiekurserna därefter sjunker kraftigt bestämmer sig investeraren efter sin dåliga tur för att rädda det som kan räddas, det vill säga att sälja sina aktier och realisera sina förluster.

Investeraren kan återvända till marknaden senare men då finns det mindre kapital på grund avförsäljningsförlusterna och handelskostnaderna.

Om kursnedgången fortsätter kan investeraren lyckas köpa tillbaka aktierna till ett lägre pris än det ursprungliga anskaffningspriset. Förutsättningen är att investeraren hinner till marknaden innan kurserna har stigit till sin tidigare nivå.

Det kan vara lättare för en investerare som har tagit mindre steg på marknaden att hålla huvudet kallt, i synnerhet om man bara hunnit placera en del av sina tillgångar före kursnedgången. Om nedgången fortsätter och investeraren håller fast vid sin placeringsplan har investeraren möjlighet att tanka aktier till ett lägre pris.

Ett annat alternativ är att överföra arvet till ett bankkonto. Saldot ändras inte om det inte ändras, men på kontot är arvsmedlen utsatta för inflation.

Statistikcentralens utmärkta värderäknare visar varför det lönar sig för investeraren att ta inflationen på allvar. Enligt kalkylatorn var den årliga inflationstakten i Finland i genomsnitt 1,08 procent åren 2011-2021. Med andra ord, inflationen krälade snarare än galopperade under dessa år. Ändå borde avkastningen på en investering på 100 000 euro ha varit minst 11 382 euro under tio år, för att det tio år senare skulle ha samma köpkraft som 2011.

Investera arv – allt på en gång i aktier eller månadssparande? | Vauraat ja rohkeat, del 2.

Nordnets producent Tuomas Tuominen fick intervjua långtidsinvesteraren Marjis. Hon är i sina egna ord en samlarkaraktär som istället för kläder handlar högkvalitetsaktier till sig själv eller till sina barnbarns aktiesparkonton. Lyssna på vad Marjis har lärt sig under sin fasrika investeringskarriär och vilket mentalt och ekonomiskt arv hon vill lämna efter sig.