Ränta på ränta

Börja spara som 20-åring och spara i 10 år. På så sätt får du en större pension när du fyllt 65 än trettioåringen som sparar kontinuerligt i 35 år. Ränta på ränta är enligt Einstein “världens åttonde mirakel: den som förstår den, tjänar det, den som inte förstår den, betalar det”.

Ränta på ränta – är det verkligen så det fungerar?

Om du som 20-åring sparar 2 400 euro varje år under 10 år (och därefter slutar spara) och om du i medeltal får 7 procent i avkastning per år kommer du vid 65-års ålder att ha pensionssparat 356 700 euro.

Om du på samma sätt som ovan börjar spara men först som 30-åring, och dessutom oavbrutet fortsätter att spara och investera i 35 år till, ända fram till pensionsåldern, kommer du att ha 333 200 euro. Det vill säga 23 000 euro mindre än i exemplet ovan.

Det är med andra ord förvånansvärt svårt att ta igen 20-åringens försprång på 10 år, fastän du fortsätter spara två och en halv gånger längre. Ju högre avkastning du får på dina besparingar, desto svårare blir det. Ifall vi i exemplet använder oss av en 7,5 procents årlig avkastning, växer skillnaden redan till 56 000 euro (426 800 vs. 370 200). Till ungdomens fördel. Omvänt illustrerar exemplet med all önskvärd tydlighet även vilken betydelse kostnaderna har på din avkastning.

Men vänta, det kommer mer…

Dessutom öser 30-åringarna hela 84 000 euro av sin hårt förvärvade lön till sparandet och ändå kommer de inte i kapp 20-åringarna. “Ungdomen” kommer undan med 24 000 euros insättningar och den 10 år längre placeringstiden gör resten. När de fyller 30, kan de med andra ord t.ex. resa 2 400 euro längre, varje år, i 35 år stid och ändå ha en större pension.

Om du i exemplet hör till den bittra senare, eller ännu äldre åldersgruppen liksom jag, försjunk inte i vemod. Du kan söka rättvisa till din tillvaro genom dina barn. Ifall du sparar 2 400 euro i året under de två (2) första levnadsåren, har ditt barn en 356 900 euros pension väntande efter 63 år. Och du behövde bara stå för 1,3 procent av den slutgiltiga summan.

Var ligger problemet då?

Varför börjar vi då inte alla spara i god tid om det nu är så här enkelt? Jag kan naturligtvis inte svara annat än för min egen del och då skyller jag naturligtvis allt på mina föräldrar. Tänk om de bara uppfostrat mig till den sparsamma medborgaren jag inte blev t.ex. genom att ha investerat mitt barnbidrag som ett övertygande exempel på hur det här fungerar.

Nå, högst sannolikt hade jag ändå, efter 18 års ivrigt väntande, “investerat” pengarna i en äldre bil. Och trots det inte lärt mig att det fortgående reservdelsbehovet, med därmed resulterande skuldspiral, håller resan till det finansiella oberoendet stadigt på parkeringen.

Martin Paasi, Nordnets ekonomiexpert

Testa sparkalkylatorn