Fysisk och syntetisk fond – vad är skillnaden?
Många har undrat vad skillnaden är mellan en fysisk och en syntetisk fond. I denna jämförelse utgår jag från att båda följer exakt samma index och därmed strävar efter exakt samma avkastning. Efter finanskrisen 2008 konverterades de flesta syntetiska fonder till fysiska. På senare tid har utvecklingen delvis gått i motsatt riktning.
Denna text publicerades ursprungligen av Nordnets sparekonom i Nordnetbloggen år 2020 och flyttades till Nordnet Skola år 2025.
Fysisk aktiefond
En fysisk aktiefond investerar det kapital den får in från fondandelsägarna direkt i aktier. Aktierna förvaras av fondens förvaringsinstitut (custodian) och eventuella underförvarare (sub-custodian), separat från bankernas och deras övriga kunders tillgångar.
Så länge fonden inte lånar ut de aktier den äger, är tillgångarna så säkra som det överhuvudtaget är möjligt. Den årliga intäkten från aktieutlåning uppgår beroende på marknad och fond till ungefär 10–30 bps (1 bps = 0,01 %).
Om en fysisk fond lånar ut sina aktier, hanteras motpartsrisk med säkerheter. Om motparten inte återlämnar de utlånade aktierna, ska säkerheterna vid den tidpunkten räcka för att återköpa aktierna på marknaden.
Syntetisk aktiefond
En syntetisk fond investerar medlen från andelsägarna i exempelvis räntepapper, men ibland även i aktier. Genom ett swap-avtal byts sedan avkastningen från dessa investeringar mot avkastningen från det jämförelseindex fonden följer.
Fonden utsätts för motpartsrisk när swap-motparten är skyldig fonden pengar. Denna risk minimeras genom säkerheter. Storleken på motpartsrisken påverkas också av hur ofta swapens värdeförändringar kvittas (t.ex. dagligen eller månadsvis).
Säkerheterna utgörs i regel av lågriskvärdepapper. Enligt UCITS-reglerna måste säkerhetsmassan också i sig uppfylla krav på exempelvis diversifiering och likviditet. Värdet på swappen och säkerheterna beräknas och hanteras av en tredje part.
Fördelar och nackdelar
De praktiska skillnaderna mellan fysiska och syntetiska fonder uppstår i deras förmåga att följa sitt index, samt i operativa risker, skattebehandling och strukturell hållbarhet i krissituationer.
Operativa risker
En utmaning med syntetiska aktiefonder är deras komplexa struktur. Förutom vanliga motparter finns även swap-motpart, värderingspart (calculation agent), säkerhetsförvarare (depositary) och ibland en förvaltare för fondens investeringstillgångar.
Den komplexa strukturen innebär fler möjliga felkällor och mindre transparens. Många av arbetsmomenten är inte synliga utifrån. Det går inte att verifiera fondens exakta värde vid en viss tidpunkt. Därmed är transparensen inte densamma som i fysiska fonder.
De operativa riskerna i fysiska fonder handlar främst om förmågan att exakt replikera indexet. När indexets sammansättning förändras säljs aktier som lämnar indexet i stor volym, samtidigt som nya aktier köps in. Detta kan leda till suboptimal handel, även om det går att outsourca till en marknadsgarant.
Denna utmaning existerar inte i syntetiska fonder, eftersom de följer indexet baserat på ett avtal.
Beskattning av fysiska och syntetiska fonder
I grunden är placeringsfonder skattebefriade, och beskattningen sker på andelsägarens nivå. Ett undantag är källskatten i det land där inkomsten uppstår, vilken dras vid utdelningar (t.ex. ränta, aktieutdelning). Källskatten och eventuella undantag varierar mellan länder.
Exempelvis minskar skatteavtalen mellan Finland eller Irland (hemvist för de flesta fonder som säljs i Europa) och USA den förväntade källskatten från 30 % till 15 %. Fysiska aktiefonder kan i dagsläget inte undvika denna 15-procentiga källskatt.
I syntetiska fonder kan swap-motparten vara en så kallad qualified derivatives dealer (QDD), som enligt 871(m)-regelverket kan minimera källskatten och dela fördelen med fonden. Denna fördel uppgår till cirka 5–10 bps per år, beroende på utdelningsnivån.
Vid kriser
En fysisk aktiefond vars tillgångar förvaras separat från andra tillgångar och som inte lånar ut sina aktier för extra avkastning är det säkraste alternativet vid en finanskris. På delad andraplats kommer fonder som lånar ut aktier och syntetiska fonder.
En aktiefond som lånar ut aktier brukar låna ut cirka 30 % av fondens tillgångar. Den nominella motpartsrisk som uppstår är ofta större än i syntetiska fonder – särskilt om swapförpliktelser i dessa kvittas dagligen.
Sammanfattning – fysisk och syntetisk fond
Både fysiska och syntetiska fonder har sina fördelar. Som tidigare förvaltare av en swap-baserad hedgefond ser jag dock inte att fördelarna med syntetiska indexfonder väger upp för nackdelarna. Transparens och enkelhet är så pass viktiga faktorer vid långsiktigt sparande.