Unga och pengar

Det lönar sig att prata med barn och unga om pengar och visa exempel, så att de växer upp till vuxna som förvaltar sina egna tillgångar klokt, skriver privatinvesteraren och ekonomijournalisten Helena Ranta-aho.

I våras gratulerade jag en nybakad student med en fondgåva, eftersom jag ville väcka hens intresse för investeringar.

Jag tänkte att gåvan knappast kunde gå fel, även om investeringar inte intresserade mottagaren det minsta. Om andelarna redan har sålts, har mottagaren sannolikt använt försäljningsintäkterna till något som känns viktigt. Gåvan har i så fall ändå belönat åratal av slit, vilket också var syftet.

Det kan också vara så att mottagaren redan har placerat pengarna någon annanstans. Jag valde nämligen en fond som inte innehåller något trendigt. Inga meme-aktier, kryptovalutor eller ens amerikanska techbolag.

Jag valde en aktivt förvaltad aktiefond som gör långsiktiga investeringar i stabilt lönsamma företag. Jag ville uppmuntra den unga mottagaren till just långsiktigt sparande. Ett annat, och kanske ännu viktigare, skäl var fondens långvariga förvaltare, som har för vana att motivera sina investeringsbeslut tydligt och utförligt.

Om den nyblivna studenten tar sig tid att läsa förvaltarens rapporter har hen goda möjligheter att lära sig en del om hur man väljer placeringsobjekt. Förvaltaren har tidigare varnat för höga värderingar hos företag med stabila vinster. Om resultaten inte håller och investerarnas förtroende sviktar kan det få allvarliga konsekvenser. Varningen var välplacerad, eftersom stabilt lönsamma börsbolag är grundpelare i denna fond.

Gör investerande synligt

Forskning visar att det lönar sig att börja tala med barn om pengar i god tid. En studie från Cambridge University 2013 visade till exempel att grunden till vuxnas ekonomiska beteenden läggs redan kring sjuårsåldern.

Man kan tänka sig att barn också följer sina föräldrars exempel när det gäller investeringar.

I vår familjs vardag har investeringar varken synts eller hörts särskilt mycket. Detta trots att mitt arbete alltid på något sätt berört investeringar och att förvaltningen av min egen portfölj länge varit en del av min vardag. Ändå har vi inte pratat särskilt mycket om investeringar med barnen eller i deras närvaro. För dem framstod investeringar sannolikt mest som att jag satt framför datorn i stället för att delta i roligare aktiviteter.

Barnen är nu unga vuxna som är totalt ointresserade av investeringar.

Andra fritidsintressen ägnade vi oss desto mer åt tillsammans. Barnen fick tidigt vänja sig vid att föräldrarna packade sina träningsväskor och ivrigt gav sig iväg till sina bollsporter.

Ganska snart började vi även packa barnens träningsväskor. Det gör de båda fortfarande ofta i sina egna hem.

Låt barnet bestämma själv

Beteendevetare har visat det som också sunt förnuft säger: människor blir mer engagerade i saker där de själva får vara med och bestämma.

Därför är möjligheten att välja sparmål sannolikt det mest effektiva sättet att få barn att lägga undan en del av veckopengen för större inköp. Ett litet barn kan spara till en leksak, ett lite större barn kanske sparar till ett inträdesarmband för nöjesparken.

Föräldrarnas uppgift är att se till att målet är realistiskt med hänsyn till barnets ålder och inkomster. Om det tar för lång tid att nå målet tar tålamodet sannolikt slut långt innan man är i närheten.

Barnets uppgift kan göras lättare om föräldrarna bidrar. Till exempel kan man lova att betala hälften av den planerade utgiften om barnet själv lyckas spara ihop den andra hälften.

Ge er ut på marknaden gemensamt

Intresset för företag och investeringar kan väckas med hjälp av produkter barnet redan gillar. Ett barn som är intresserat av fiske kan till exempel lockas av Rapala. Ett annat exempel är Disney, som tilltalar nästan alla barn. Som investeringsobjekt är ett amerikanskt bolag dock lite mer komplicerat, eftersom det krävs tillstånd från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata för att köpa aktier utanför EES-området för ett barn.

Ungdomar kan få mer krävande uppgifter som rör investeringar. Det kan handla om att välja ut några intressanta bolag bland de finländska börsbolagen. När favoriterna hittats kan familjen tillsammans analysera deras styrkor och svagheter som investeringsobjekt. Om bolagen klarar både ungdomarnas och de vuxnas granskning kan aktier köpas till barnens portföljer.

I mitt eget barndomshem gick vi en enklare väg. Jag minns att jag en gång fick frågan: skog eller gummistövlar? Jag valde det senare, vilket gjorde att mina föräldrar köpte Nokias aktier i portföljen i stället för skogsbolagens.

Barn kan skattefritt få gåvor på strax under 5 000 euro en gång vart tredje år.

Förklara investerarens superkraft

Investerares superkraft, dvs. ränta på ränta-effekten, bör förklaras så tydligt som möjligt för barn. Det handlar om att avkastning uppstår både på det ursprungliga kapitalet och på redan upplupen ränta. Med andra ord: tiden arbetar effektivt för investeraren.

I praktiken betyder det att ju tidigare man börjar spara, desto mindre behöver man avstå från nuvarande konsumtion för att trygga framtiden.

Om man börjar spara 50 euro i månaden vid 15 års ålder i en fond som efter kostnader ger 5 procent årlig avkastning, har man vid 35 års ålder cirka 20 400 euro sparade. Om man börjar tio år senare behöver man spara 132 euro i månaden för att uppnå ungefär samma belopp.

För mindre barn är det bra att förklara avkastning mer konkret och enkelt. Till hjälp kan man använda till exempel barnets favoritgodis. Startkapitalet kan vara en karamell eller en klistermärke som läggs i en burk. Om barnet inte äter upp karamellen eller tar klistermärket, ger investeringen en ny karamell eller ett till klistermärke nästa dag. Så fortsätter det tills den överenskomna spartiden är slut – eller tills barnets tålamod tryter.

Nu är det en passlig stund att ta upp pengaprat med ungdomarna | Vauraat ja rohkeat, del 3

I dagens avsnitt har Tuomas besök av Kimmo Lohman i studion., som är tredje generationens företagare på biografbranschen. De diskuterar barns och ungdomars ekonomiuppfostran. En hurdan uppfostran har Kimmo fått kring ekonomi och hur har han fört dessa tankar vidare?