Nordnet
Vi intervjuade placeringsutbildare Svenne Holmström och i denna artikel berättar han närmare om hur han växte upp till livet som företagare och placeringsutbildare.
Läs artikeln på finska här. Lue suomeksi tästä.
Vad jobbar du med?
Jag har jobbat som företagare och placeringsutbildare i lite över 7 år, men före det jobbade jag med placeringar inom bankvärlden i 16 år. Mitt företag heter Ghost Investor och namnet kommer från det att jag vill fungera i bakgrunden som ett slags spöke. Då kunden som gått någon av våra placeringskurser funderar på att köpa en aktie kanske hen hör mig påminna hen om att kolla att bolaget är lönsamt.
Hur blev jag den jag är idag?
Jag var intresserad av ekonomi redan som barn och lekte gärna med kvittohäften och fakturabotten som blivit över från föräldrarnas företag. Jag har ej hört att andra också skulle ha gjort det… Jag fick upp ögonen för aktier redan i gymnasiet i mitten av 1990-talet då jag började följa börskurser på Text-TV. Det var spännande att se hur kurserna utvecklades och vi levde ju i en tid då IT bubblan byggdes upp. Hemma gick det inte att prata om aktier, ingen annan än jag var intresserad och inte var kompisarna det heller. Internet var ju inte tillgängligt för de flesta på den tiden ens så det krävde mer för att ta reda på information då än nu.
På Text-TV hade kurser som steg guldaktig färg och kurser som sjönk var isblå. På den tiden steg det mesta så avkastningarna på både aktie- och fondlistor var genomgående guldfärgade. Man kunde se 12 månaders avkastning också och det var långa listor med mycket höga avkastningar. Sådant här väcker minsann intresse hos en ung man! Som studerande hade man tyvärr inte resurser att vara med på ett hörn, dessutom var det knepigt att köpa aktier och fonder. Man måste gå till en bank. Jag hade ingen mentor som skulle ha hjälpt mig heller, så de första fonderna köpte jag först år 2000 och de första aktierna år 2002.
Lärdomar i början och en brinnande iver
I början var avkastningen viktig och man ville bli förmögen. Jag räknade ut vad som skulle behövas för att bli miljonär före jag fyllde 40 och ivern var hög. Som för så många andra unga män var tålamodet inte det bästa så jag testade på aktiv handel och warranter med dålig framgång. Dessutom förstod jag mig inte så bra på äkta riskhantering, fastän jag hade ett gediget teoretiskt kunnande. Jag läste otroliga mängder böcker och sökte info på Internet nämligen. Jag visste alltså hur saker skulle skötas, men måste ändå testa på själv… Det här låter säkert bekant för många?
Jag drömmer inte längre om miljonen, utan om att ha en bekväm ekonomisk situation som inte orsakar stress. Det har jag uppnått också.
Med tiden har prioriteringarna ändrat och man har insett att det finns annat i livet också som kan vara värt att satsa på. Jag drömmer inte längre om miljonen, utan om att ha en bekväm ekonomisk situation som inte orsakar stress. Det har jag uppnått också. Pengar ger inte lycka men då pengar inte är ett problem känner man sig mera självsäker och harmonisk. Placeringarna ska helst vara långsiktiga och kräva så lite skötsel som möjligt.
Min investeringsstrategi idag
Som placerare är jag nog en allätare, men erfarenheten och kunskapen har gjort mig riskaversiv. Jag ogillar att vara beroende av enskilda objekt, så portföljen är synnerligen väl diversifierad. Där finns direkta inhemska och utländska aktier, fonder, indexfonder och ETF. Dessutom några placeringsbostäder också. Använder också en ytterst måttlig lånehävstång, vilket är möjligt då helheten är väl balanserad. Men jag tar inga onödiga risker. Som aktieplockare föredrar jag kvalitets- och värdestrategierna och undviker nästan helt hög teknologi och tillväxtbolag. Det här sättet att placera har fungerat riktigt bra också och det är trevligt att se resultaten.
Då jag väljer placeringsobjekt funderar jag alltid om det här känns som ett förnuftigt val för de närmaste åren. Då det gäller direkta aktier ser jag till att de flesta bolag är lönsamma, betalar dividend, är resonligt eller förmånligt prissatta och att de tillför någon diversifieringsnytta till portföljen. Nyckeltal jag gärna använder är ROE, P/E, P/B, P/S och EV/S. Dessutom följer jag med hur bolagets resultatmarginal utvecklats och hur skuldsatta bolagen är. De flesta bolag jag tittar på har redan en längre historia, startup intresserar mig inte.
Mål med placeringarna
Jag har inga stora mål för placeringarna, annat än att portföljen gärna får växa något an efter. Jag använder gärna medel från portföljen till att njuta lite av resor, upplevelser och livet i allmänhet. Dessutom är det viktigt för mig att också döttrarna har en hygglig ekonomisk situation. Att bli ekonomiskt oberoende är inget jag eftersträvar, men visst känns det bra det då det kommer in passiva kassaströmmar i form av hyror och dividender alla månader. Speciellt då fruns och min ekonomiska situation har berott på oss själva och de val vi gjort. Vi har inte fått gåvor eller arv som skulle ha hjälpt oss på traven. Man får bevis för att det absolut går att skapa en viss förmögenhet också i det här landet, genom att prioritera och välja fiffigt.
Man ser bra hur prioriteringarna ändrat från den unga mannen som ville bli miljonär till medelålders mannen som vågar ta ut svängarna och också leva i nuet. Samma sak syns i valet av placeringar också. Det handlar inte längre om att identifiera objekt med hög potential eller att idka aktiv handel, utan det handlar om fokus på stabilitet. Så här i efterhand tänkt hade det nog varit bra att ha samma tankesätt då som nu och då hade man undvikit en lång rad dumheter. Samtidigt har nyfikenheten att testa på allt möjligt format mig till den jag är och skapat värdefull erfarenhet som jag gärna delar med mig på olika kurser. Det skapar ett djup som annars inte hade funnits känner jag.
Missar, träffar och riskhantering
Förstås går det inte att undvika misstag, men det är hur vi gör sedan som definierar oss som placerare. Att kapa förlusterna när det börjar gå fel är lättare sagt än gjort. Där har jag gjort två rätt dyra misstag helt på samma sätt. Allt för mycket pengar i ett och samma bolag och då bolaget börjar gå ned så reagerar man inte och plötsligt sitter man med stora förluster och förbannar sig själv. Bolagen var Salcomp som tillverkade mobilladdare och Seadrill som höll på med djuphavsoljeborrning. Tack och lov är det över 10 år sen dessa misstag skedde, men de präglade mitt placerande bestående. Aldrig mer en större andel än 10% i något bolag, oberoende vad bolaget än må vara.
Man utvecklas ständigt som placerare och riskhantering är något jag blivit allt bättre på med tiden. Jag råkade träffa väldigt rätt i coronadippet år 2020 och köpte in Oma Säästöpankki så att den blev störst i portföljen. Aktien var kraftigt undervärderad och största delen av köpen skedde kring 5-8€/aktie. An efter märkte marknaden att så var fallet och aktien steg snabbt och mycket. Eftersom aktien var störst i portföljen sålde jag ut små portioner an efter då andelen översteg 10%.
Ska man klara sig på lång sikt måste man hantera risken effektivt och det gjorde jag den här gången, med utmärkt resultat.
Aktien gick från undervärderad till övervärderad då minskade innehavet pga värderingen. De sista sålde jag för kring 20€/st, då jag insåg att man kunde få andra banker betydligt billigare, plus att de verkade ha tagit häftiga risker i kreditgivningen. Bedömningen var korrekt, och ungefär ett år senare det gick det utför för banken. Här fick jag igen påminnelsen. Ska man klara sig på lång sikt måste man hantera risken effektivt och det gjorde jag den här gången, med utmärkt resultat.
Placeringar som yrke och nöje
Då ens yrke är att utbilda placeringar och största intresse är placeringar blir det ofta så att vardagen domineras av just detta. Därför är det skönt att få prata om precis allt annat än placeringar med vänner och bekanta. Men placeringar är en del av min livsstil och jag har svårt att se varför jag skulle sluta placera.
Placerande ger så mycket mer än det tar.
Visst är det tyngre ibland, då börsen eller portföljen inte går så bra, men placerande ger så mycket mer än det tar. Framförallt får man en fin insikt i hur ekonomin är uppbyggd och hur de olika bolagen man kan investera i har anpassat sig och hur de klarar sig på marknaden. Samtidigt kan jag tycka att placeringar hellre kunde fungera i bakgrunden än vara det första man tittar på då man vaknar. De flesta eftersträvar passiva inkomster med placeringar och då skulle det ju vara bäst om man inte hela tiden behövde vakta på dem.
Stressa mindre
Jag tror att vi inte ska ta så mycket stress av placerande. Då portföljen är så riggad att inget objekt dominerar och kvaliteten på valen är tillräckligt hygglig för att inte behöva kolla läget ens på ett år så kan vi njuta av livet på ett helt annat sätt. Men visst kollar jag på portföljen varje dag bara för att det är kul att följa med. Då jag tittar tillbaka på min karriär som placerare som i år pågått ett kvarts sekel är det lätt att förstå varför jag är i den situation jag är idag. Det handlar om att våga börja i tid, att våga ta aktierisk och att våga sätta en aning mer per månad än man tänker sig att man kan. Dessutom ska man våga höja summan något ett par gånger i året, kanske med en euro eller två. Jag vågade.
Det som presenteras här är inte och ska inte tolkas som en uppmaning att teckna, köpa eller sälja värdepapper. Investeraren ska basera sina investeringsbeslut på sin egen uppskattning och ta i beaktande sina egna målsättningar och ekonomiska situation. Det finns alltid risker förknippade med investering och finansiella instrument. Innan man börjar handla bör investeraren förstå riskerna förknippade med handeln och produktens villkor. Observera att historisk och simulerad avkastning inte garanterar framtida avkastning. Värdet på finansiella instrument kan stiga och sjunka. Det finns en risk att du inte får tillbaka det investerade kapitalet.
