Zenostock
Självständighetsdagen till ära vår artikel om de beslutsamma finans- och penningpolititiska åtgärdena som vidtogs i Finland strax efter fredslutet i slutet av år 1945 då det blivit dags att ta i den statliga överskuldsättningen och centralbankens sedelfinansiering.
(Notera 100+ års jämförelsegrafen efter artikeln: “Självständiga Fnlands sedelfinansieringshistoria – Finlands Banks balansräkning / Finlands bruttonationalprodukt”).
Fram med saxen
3 §”. . .Med sedelns vänstra halva avses den hälft av sedeln som, sett från sedelns framsida, det vill säga den sida där sedelns underskrifter och serienummer är belägna, blir på vänster sida då sedeln klipps i två delar. Sedelns andra hälft, benämns dens högra halva”
Stycket härstammar från statsrådets beslut utgivet den 31 december 1945 (”Valtioneuvoston päätös rahaolojen säännöstelemisestä”), baserat på lagen som stiftats tre dagar tidigare. Det gällde sedlar med de största valörerna, nämligen 5000, 1000 och 500 mark. Vid tidpunkten då lagen stiftades, motsvarade dessa sedlar 90 % av det sammantagna värdet av samtliga finska sedlar i omlopp. En senare paragraf fortsätter:
” Från och med S-dagen gäller endast nämnda sedlars vänstra halva som lagligt betalningsmedel och deras värde motsvarar hälften av den ursprungliga sedelns värde så, att 5000 marks sedelns vänstra halva duger som betalningsmedel för ett värde motsvarande 2500 mark . . . . . .”
Den första spontana fråga som många läsare sannolikt nu ställer sig är; vad hände åt den högra halvan?:
” . . . .Den som på S-dagen ägde bytessedeln måste, för att få placerat på statens konto det belopp som sedeln förlorat i värde som lagligt betalningsmedel, överlåta sedelns högra hälft åt staten. Till ägaren av bytessedeln skall då utfärdas ett kvitto, vars belopp utgör hans fordran på staten”.
Hälften av sedeln (den vänstra) förblev kontant betalningsmedel, värt hälften av den ursprungliga valören, och den andra halvan (den högra) måste tvångslånas åt staten, den blev alltså en statsobligation. Obligationens maturitet löpte på 4 år och kupongräntan uppgick till 2 %. På papperet en hyfsad affär, men givetvis mycket utsatt för inflation.
Pengarna som den överskuldsatta staten på detta sätt tvångsupplånade av medborgarna användes till att avkorta på lån som staten under tidigare år upptagit av Finlands Bank.Därkom vår åsnebrygga till nutiden men först måste vi gå ytterligare tillbaka i tiden för att förklara den till synes obegripliga inledningen.
Centralbanksfinansieringen var då den sista utvägen
Efter krigsutbrottet i Finland år 1939 sköt de offentliga utgifterna i höjden. Samtidigt rasade statens skatteuppbörd och år 1940 täcktes statens utgifter endast till en tredjedel av dess intäkter. Man försökte finansiera sitt underskott genom att bl.a. emittera s.k. krigsobligationer. Dessa hade dock en dålig åtgång bland befolkningen, vilket ledde till att affärsbankerna tecknade största delen av obligationerna. Så fortsatte dom att göra under alla krigsår och år 1944 bestod därför hela 55 % av affärsbankernas totala utlåning av statsobligationer.
Detta hade dock inte alls räckt till för att finansiera budgetunderskottet, utan redan år 1940 måste man vända sig till Finlands Bank.Lagen ändrades och statsskulväxlar och -obligationer emitterade av Finska staten blev godkända som säkerhet hos Finlands Bank. På så sätt inleddes sedelfinansieringen, som den enda utvägen. Under de kommande åren skulle staten nu komma att skuldsätta sig kraftigt hos Finlands Bank.
Bild 1 Finska statens utgifter och intäkter 1939-1945 (Källa: Erkki Pihkala, et.al (1983): Suomen taloushistoria 1)
Endast en pålitlig inkomstkälla
Bild 1 ovan avslöjar en förstummande utveckling under framförallt år 1940. Man kan bara ana sig till under vilka påfrestningar den dåtida statsförvaltningen arbetade. Dessa hårt prövade män och kvinnor hade knappast tappat nattsömnen över dagens situation. Statens intäkter försvann samtidigt som statens utgifter exploderade p.g.a. krigsföringen. Tullavgifter hade fram till krigsutbrottet stått för hälften av statens intäkter. Denna inkomstkälla var nu praktiskt taget borta och något nytt måste komma i stället. Under påföljande år införde man därför en rad nya skatter och acciser samtidigt som man höjde existerande skattesatser. Man införde bl.a. för första gången indirekta skatter, den s.k. omsättningsskatten. Denna blev som känt permanent och kallas idag för mervärdesskatt. Man började också med förskottsskatteuppbörden.
En inkomstkälla förblev opåverkad och det var Oy Alkoholiliike Ab. Staten kunde dra nytta av den, enligt nationalekonomisk terminologi, till synes obefintliga priselasticiteten för efterfrågan på starka drycker i vårt land. Statsfinanserna förbättrades genom de nya och förhöjda skatterna, men budgetunderskottet förblev stort.
Bild 2 Den finska statsskulden under krigsåren
(Källa: Erkki Pihkala, et.al (1983): Suomen taloushistoria 1)
Fred
Då fredsslutet äntligen inföll, var staten följaktligen kraftigt skuldsatt. Då statsskuldens storlek vid utgången av 1938 hade motsvarat ett halvårs skatteintäkter, motsvarade de nu 3 års skatteuppbörd. Till råga på allt, hade man ett stort krigsskadestånd att betala och man måste också finansiera omplaceringen av alla karelare som fördrivits från sina hem.
Att något nu måste hittas på är definitivt det som engelsmannen avser med termen ‘understatement’.
Krafttag
Sedelklippningen, som berördes i början, är den åtgärd som starkast levt kvar i folkminnet av de dåtida finans- och penningbesluten. Som modell för sedelklippningsoperationen tjänade för övrigt Grekland, som år 1922 hade upptagit ett liknande tvångslån av sina medborgare för att undvika statlig konkurs. Motsvarande operation hade också genomförts i Ungern år 1920.
Åtgärden upplevdes av många som traumatisk. Att egenhändigt klippa sönder sina besparingar lämnade givetvis ett mycket starkt minnesspår. Man ansåg dessutom att åtgärden delvis träffade snett, i den bemärkelse, att bankdepositioner hade lämnats utanför klipptvånget. ’Upplysta’ skikt av samhället ansågs därför ha blivit favoriserade. Dessutom hade lagens förberedelsearbete, kanske inte överraskande, uppvisat läckage. Men det skulle snabbt visa sig att alla nog skulle dra sitt strå till stacken.
Aktier
Under rådande omständigheter kunde man givetvis inte lämna den privata aktieförmögenheten utanför detta nationella talkoarbete. I det ovannämnda statsrådets beslut fanns också ett stycke om en s.k. aktiestämpling. För att få fram vem som ägde aktier, för att mer effektivt kunna uppbära den förhöjda stämpelskatten, måste samtliga som ägde aktier uppge sina exakta innehav med risk för att förlora allt åt staten. En del oväntade aktieinnehav lär ska ha uppdagats.
Men ännu mer intressant var implikationerna för aktiebolag och aktieägare av den så kallade Lagen om andra överlåtelseskatten (Laki toisesta omaisuudenluovutusverosta, 394/1945, och Laki osakeyhtiöiden toisen omaisuudenluovutusveron suorittamisesta niiden omilla osakkeilla, 395/1945).
Huvudprincipen var enkel. Ett finskt aktiebolag måste, i skatt åt staten, under 5 år betala en så kallad överlåtelse- eller ersättningsskatt baserad på ett beskattningsvärde av bolagets nettoförmögenhet (substansvärde). Skatteskalan var progressiv och summan av fem års skatter uppgick till ca 20 % av nettoförmögenheten för större bolag.
Bolag med en substans överskridande 10 miljoner dåtida mark hade möjligheten att betala hela skatten för fem år på en gång genom att rikta gratisaktier åt staten motsvarande en ägarandel uppgående till 20 % av nettoförmögenheten.
Aktierna skulle transporteras på ’Förvaltnings-koncernen för ersättningsaktier’ (Bild 3). Detta samfund fick i börskretsar och i folkmun namnet ’Holding’. ’Holding’ var varken ett aktiebolag, en förening eller ett andelslag utan samfundet var en engångskonstruktion uppfunnet för dessa efterkrigstida finansieringsbehov. Koncernens innehav blev imponerande och omfattade hundratals inhemska aktiebolag. Efter tio år hade bolagen, om de ville, rätten att köpa tillbaka sina aktier, som eventuellt fortfarande ägdes av Holding.
Förmögenheten i Holding skulle för sin del delas ut som kompensation till karelarna som mist sina hem och till andra som p.g.a. krigsförluster blivit ersättningsberättigade. Tanken var att man skulle dela ut pengarna åt andelsägarna i takt med att Holding fick sina aktier sålda. En tiondel per år, var planen. Det visade sig dock att de i nöd behövde sina pengar snabbare än så, och därför ansökte och beviljades Holding notering på Helsingforsbörsen. På så sätt blev de ersättningsberättigade finländarna ’aktieägare’ och nu kunde man sälja sina andelar över börsen.
’Holding’ blev sin tids börs-Nokia och stod för lejonparten av hela börsomsättningen under flera år.
Hur gick det sedan ?
– År 1949 återbetalades ’högra delarna’ av 1945-sedlarna åt medborgarna, till ett kraftigt reducerat köpvärde p.g.a. inflationen som fortsatt att galoppera under tvångslånets löptid.
– Staten återbetalade de sista av sina lån åt Finlands Bank år 1951.
– År 1951 hade statsskuldens relation till statens inkomster återgått till 1938 års relation (1/2 års skatteintäkter).
– År 1951 visade finska statsbudgeten igen ett överskott, för första gången sedan 1938.
– ’Holding’ avvecklades år 1955.
Slutreaktion
De beskrivna händelserna under och efter kriget, samt åtgärderna som vidtogs väcker många tankar. En tanke är att det inte enbart var på fronten, som man visade prov på imponerande handlingskraft och uppfinningsrikedom. En annan är att också jättelika problem går att lösa.
Källförteckning
Erkki Pihkala, et al (1983) : Suomen taloushistoria 2 och Suomen taloushistoria 3, historiallinen tilasto
Antti Kuusterä (1995): Aate ja Raha, Säästöpankit suomalaisessa yhteiskunnassa 1822-1994
Tuukka Talvio (1993): Suomen rahat
Valtiopäivät 1945, Asiakirjat, kolmas osa
Valtioneuvoston päätös rahaolojen säännöstelemisestä (31.12.1945)
Göran Stjernschantz (1987): Pörssin vuoristoradalla,
Helsingin arvopaperipörssi 1912-1987
Laki toisesta omaisuudenluovutusverosta, 394/1945
Laki osakeyhtiöiden toisen omaisuudenluovutusveron suorittamisesta niiden omilla osakkeilla, 395/1945).
PS Vårt källmaterial har varit finskspråkigt och lagcitaten o.dyl. är vår egen översättning.
===================================================================
JÄMFÖRELSEBILD
Bilden nedan ritar upp relationen mellan Finlands Banks balansomslutning och nationens bruttonationalprodukt under Finlands självständighet. Bilden möjliggör en jämförelse av självständiga Finlands två sedelfinansieringsperioder: Den krigstida och den nuvarande:
Källor för bildkalkylen:
– suomenpankki.fi
– statistikcentralen
– Ikonen, Vappu: Working Paper, Suomen Pankin tase vuosina 1868-1992:Kuukausisarjat
Bank of Finland Discussion Papers, No. 19/1998
Tutustu Zenostockin koko sisältöön | Bekanta dig med Zenostocks hela innehåll
Pelaa osakebiljardia | Spela aktiebiljard
Zenostock on verkossa toimiva osakkeiden ja osakesalkkujen etsintä- ja tutkimuspalvelu, joka tuottaa ideoita ja arvokasta tietoa itsetoimiselle osakesijoittajalle. Palvelu toimii kokeneiden salkunhoitajien työkaluna ja on sittemin avattu kaikille pörssinoteeratuista osakkeista kiinnostuneille sijoittajille. Palvelun tavoitteena on tunnistaa alhaisesti hinnoitellut osakkeet.
Tämä blogi sisältää Zenostock-palvelussa julkaistavia artikkeleita.
Zenostock är en nättjänst ämnad för att söka efter och forska i aktier och aktieportföljer. Tjänsten producerar idéer och värdefull information för den självständige aktieplaceraren. Zenostock fungerar som arbetsredskap för erfarna professionella portföljförvaltare och har sedermera gjorts tillgänglig för den aktieintresserade allmänheten. Zenostocks huvudsakliga syfte är att hitta underprisatta aktier.
Denna blog innehåller artiklar publicerade i Zenostock-tjänsten.
Tämän artikkelin sisältö ei ole sijoitustutkimusta, rahoitusanalyysiä eikä sijoitusneuvontaa, eikä artikkelin sisältöä saa tulkita minkäänlaisena suosituksena ostaa tai myydä mitään osaketta tai sijoituskohdetta. Mitään takeita tämän artikkelin sisällön oikeellisuudesta ei voida antaa. Jos tämän artikkelin lukija haluaa muodostaa jostain osakkeesta tai sijoituskohteesta mielipiteen mahdollista sijoituspäätöstä varten, vastaa hän tästä vain ja ainoastaan itse. Tässä tapauksessa suosittelemme, että lukija joko itse tai mahdollisen sijoitusneuvojansa kanssa hankkivat lisätietoa asiasta.
Zenito Oy julkaisee artikkeleita aiheista, jotka Zenito Oy syystä tai toisesta pitää mielenkiintoisina. Tämä ei tarkoita sitä, että asia objektiivisesti tarkasteltuna olisi mielenkiintoista tai relevanttia.
Innehållet i denna artikel är inte investerings- eller finansanalys och inte heller investeringsrådgivning. Artikelns innehåll får inte heller ses som någon form av rekommendation att köpa eller sälja någon aktie eller annat placeringsobjekt. Inga garantier angående innehållets riktighet i denna artikel kan ges. Ifall läsaren av denna artikel vill forma en åsikt beträffande någon aktie eller något placeringsobjekt för ett eventuellt placeringsbeslut, ansvarar läsaren och enbart läsaren själv för detta. I detta fall rekommenderar vi att läsaren antingen själv eller tillsammans med sin eventuella investeringsrådgivare införskaffar tilläggsinformation angående saken.
Zenito Oy publicerar artiklar om ämnen, som Zenito Oy av en eller annan orsak anser vara intressanta. Detta betyder inte att ämnet, objektivt sett, skulle vara intressant eller relevant.
Tällä sivulla ja linkeistä avautuvan materiaalin on tuottanut ja toimittanut Zenostock. Nordnet Bank AB (Nordnet) ei ole osallistunut materiaalin laatimiseen eikä ole tarkistanut sen sisältöä tai tehnyt sisältöön muutoksia. Näin ollen Zenostock vastaa materiaalista ja siitä, että materiaali noudattaa sovellettavia lakeja ja säädöksiä, ei Nordnet.
Materiaali ei ole yksilöllistä sijoitusneuvontaa. On tärkeää, että sijoittajana teet sijoituspäätöksen harkitusti, esimerkiksi perustat sijoituspäätöksen omaan arvioosi eri lähteistä saaduista tiedoista. Nordnet ei vastaa mistään välittömästä tai välillisestä vahingosta tai menetyksestä, jotka johtuvat tämän sivun tietojen käytöstä. Aineistoa ei saa kopioida ilman Nordnetin nimenomaista suostumusta.
On mahdollista, että Nordnetillä voi olla omistuksia arvopapereissa, joita esitellään tässä materiaalissa. Tällaiset mahdolliset omistukset on hankittu ainoastaan hallinnollisista syistä, eli niillä ei tavoitella voittoa.
Nordnetin toimintaa valvoo Ruotsin valvontaviranomainen, Finansinspektionen. Lisäksi Nordnetin Suomen sivuliikkeen toimintaa valvoo menettelytapojen osalta Suomen Finanssivalvonta.
Sijoittamiseen osake- ja pääomamarkkinoilla liittyy aina riskejä. Historiallinen tuotto ja kehitys ei ole tae tulevasta tuotosta. Sijoitusten arvo ja tuotto voi nousta tai laskea, ja sijoittaja voi menettää sijoittamansa pääoman kokonaan.
